Samojeden är en medelstor, vit polarhund från norra Ryssland och Sibirien. Den är vänlig, social och glad, men också självständig och envis. Rasen användes som släd- och sällskapshund och behöver mycket motion, sysselsättning och pälsvård.

En samojed passar dig som lever ett aktivt liv och gärna tränar och är ute med din hund. Den passar inte dig som vill ha en lugn hund som mest ligger hemma, eller en hund som kan springa lös i skogen.

Samojeden i korthet

Egenskap Samojed
Ursprung Norra Ryssland och Sibirien
Rasgrupp FCI grupp 5, spetsar och urhundar (sektion 1, nordiska slädhundar)
Mankhöjd Hanhund 54–60 cm (idealet är 57 cm), tik 50–56 cm (idealet är 53 cm)
Vikt Hanhund cirka 20–25 kg, tik cirka 16–20 kg
Livslängd Brukar anges till 12–15 år
Päls Tjock dubbelpäls; rent vit, gräddvit eller vit med kexfärgade markeringar
Aktivitetsnivå Hög
Pälsvård Mycket

Temperament: vänlig, social och envis

Enligt rasstandarden ska samojeden vara vänlig, öppen, alert och livlig. Den får aldrig vara skygg eller aggressiv, och den är så social att den inte används som vakthund. Det typiska samojedleendet kommer av ögonens form och de lätt uppdragna mungiporna.

Samojeden är också självständig och har en egen vilja. Den vill vara med sin familj i allt och mår bäst när den har en uppgift. En samojed som får för lite att göra blir snabbt uttråkad och hittar på egna sysslor, både som valp och som vuxen.

Rasen fungerar bra i en aktiv barnfamilj, om de vuxna har tid att träna och aktivera hunden. Läs mer i Skaffa hund som barnfamilj.

Jaktlust och koppel

Rasstandarden beskriver jaktinstinkten som svag, men både SKK och rasklubben varnar för att många samojeder har stor jaktlust. Rasklubben skriver att du som vill ha en hund som kan gå lös i skog och mark bör välja en annan ras. Räkna med koppel eller lång lina i skogen.

Motion och aktivering

Samojeden är byggd för att dra släde långa sträckor och behöver mycket fysisk och mental stimulans. SKK rekommenderar minst en timmes promenad om dagen för en vuxen hund och fysisk träning 3–4 gånger i veckan.

Bra aktiviteter för en samojed:

  • drag och slädhundssport, på hobbynivå eller på polarhundsprov
  • skidåkning med hunden i sele och fjällvandring
  • nose work, spår och rallylydnad

Bygg upp en valp eller unghund långsamt, så att muskler och leder hinner utvecklas, och lägg tid på att socialisera den. Pälsen gör att samojeden tål kyla bättre än värme, så träna tidigt eller sent på dagen när det är varmt.

Vill du veta mer om hundar som avlats för att arbeta, läs Arbetshundar.

Pälsvård

Samojeden har en riklig och tät dubbelpäls med kort, mjuk underull och längre, rakare täckhår. Pälsen kräver mer skötsel än hos de flesta raser:

  • Borsta regelbundet och oftare när hunden fäller. Under fällningen lossnar mycket underull.
  • Borsta igenom pälsen ordentligt före ett bad.
  • Bada bara när det behövs, och föna hunden helt torr efteråt. Annars ökar risken för fuktigt eksem. Läs mer i Bada hund.
  • Klipp inte ner pälsen. Den isolerar mot både kyla och värme.

Rasklubben avråder från kastrering utan medicinska skäl. Den vanligaste följden är att pälsen blir mjuk och ullig och sämre stöter bort snö, smuts och fukt.

Hälsa och livslängd

SKK beskriver samojeden som en relativt frisk och sund ras. Livslängden brukar anges till 12–15 år. Det här är värt att känna till:

  • Höftledsdysplasi (HD) förekommer. Ungefär 20–25 procent av de röntgade hundarna har C-, D- eller E-höfter, enligt rasklubbens avelsstrategi från 2026. Avelsdjuren ska vara HD-röntgade före parning.
  • Ögon: rasklubben rekommenderar ögonlysning, bland annat för att förhindra att ärftliga ögonsjukdomar som glaukom (grön starr) sprids. Få av de ögonlysta hundarna har anmärkningar.
  • Hormonsjukdomar: enligt försäkringsbolaget Agrias statistik är den största risken för samojeden endokrina sjukdomar, alltså sjukdomar i hormonsystemet. Forskning har också pekat ut samojeden som en av raserna med förhöjd risk för diabetes.
  • Leder och skador: Agrias statistik visar också större risk än för andra raser för problem i rörelseapparaten och för skador.
  • Njurar: en ärftlig njursjukdom, samojedens ärftliga glomerulopati, finns beskriven hos rasen. Den nämns inte i den svenska avelsstrategin, men fråga gärna uppfödaren om hälsan i linjerna.

Ursprung och historia

Samojeden har fått sitt namn efter samojederna, nomadfolken i norra Ryssland och Sibirien. Där vallade hundarna renar, hjälpte till vid jakt och drog slädar. De levde nära människorna och sov till och med i kåtorna, där de värmde sina ägare.

Den brittiske zoologen Ernest Kilburn-Scott reste 1889 till samojedfolkens område och tog med sig hundar hem till England. Hans hundar och de som polarexpeditionerna förde hem blev grunden för rasen i västvärlden. Den första engelska rasstandarden skrevs 1909.

Till Sverige kom rasen via Finland, och den första samojeden registrerades i SKK redan 1893.

Samojeden i Sverige

Samojeden är en ganska liten ras i Sverige. Registreringarna i SKK ökade kraftigt under pandemin och har sedan sjunkit till något under nivån före pandemin, enligt rasklubbens avelsstrategi.

Rasens specialklubb är Svenska Polarhundklubben (SPHK), som också samlar raser som alaskan malamute och siberian husky. Under den finns SPHK:s rasklubb för samojed, med uppfödarlista och information om drag och turkörning.

Att köpa en samojedvalp

  • Välj en uppfödare som följer rasklubbens rekommendationer: föräldradjuren är HD-röntgade och gärna ögonlysta, tiken är minst 2,5 år vid parningen och har högst tre kullar.
  • Träffa tiken och se var valparna växer upp.
  • Fråga vad som ingår i priset, till exempel SKK-registrering, veterinärbesiktning, id-märkning, vaccination och försäkring.

Läs mer om hur du hittar en seriös uppfödare i Vad är en kennel? och om vad du ska tänka på innan du köper hund i Skaffa hund.

RedaktionenOm Husdjursliv